Författare: Torey Hayden
Titel: Burpojken
Burpojken handlar om en pojke som heter Kevin. Han har bott på vårdhem nästan halva sitt liv. Till en början i boken så sitter han under ett bord med stolar runt sig som ett slags skydd mot omvärlden. En dag så kommer en psykolog som heter Torey Hayden och börjar ta itu med Kevins alla problem. Man får följa Kevins utveckling i boken och den är minst sagt dramatisk.
Det första kapitlet i boken tycker jag var bra. Man blev infångad på något sätt och ville veta mer om pojken men också varför han betedde sig som han gjorde. Boken började med att hon berättade om första mötet med Kevin. Han satt och vaggade under ett bord i ett rum med sin barrikad av stolar runt sig. Hennes sätt att börja boken tycker jag var väldigt bra för att man slängs in i handlingen direkt och då är det lättare att läsa vidare. Det blir intressant från första början och jag kan själv säga att jag trodde att den här boken skulle bli mer intressant än vad jag trodde från början.
Man märker att det inte är en påhittad berättelse och att Torey har upplevt det hon berättar på riktigt. Det går inte riktigt att beskriva hur man vet det men jag tror att det beror mest på att allt som hon skriver har en förklaring och det är så verkligt. En sak som jag tycker är konstigt är hur hon kunde komma ihåg alla konversationer som Kevin och hon själv hade och sedan skriva dem i boken. Jag antar att hon inte skrev citaten ordagrant, men att hon skrev så som hon kommer ihåg att de var.
Man kan fundera på ifall det är Kevins (Burpojkens) fel att han själv är sjuk. Själv tycker jag att både hans mor och styvfar är den stora orsaken till att han blev som han blev. Det var speciellt Kevins mors fel som inte ens försvarade sin egen dotter eller ens anmälde styvfadern. Sen att hon lämnade Kevin för styvfadern gjorde det ännu värre. När man läser boken kan man verkligen känna Kevins känslor och att han bara blev lämnad och bortglömd av alla. Det orsakar att han får hemska tankar om att hämnas på sin styvfar. Under barndomen är man mycket sårbar och om man blir misshandlad och får vittna om hemska saker så kan man får stora problem i uppväxten precis som Kevin fick.
Kevins beteende är väldigt konstigt, men att han är stum tycker inte jag är så konstigt. Att han väljer att inte prata tror jag beror på många olika orsaker. Jag tror att han känner sig tryggare genom att vara tyst eftersom det är svårt att få kontakt med honom. Jag tror också att ifall han är tyst så kan han undvika att komma i trubbel och undvika hans styvfar så mycket som möjligt. Det är samma sak som den stumme mannen i Gökboet. Jag tror att han valde att vara stum för att undvika att komma i konflikter, men till slut så börjar han också prata. Det som gör att både Kevin och mannen i Gökboet börjar prata tror jag är att de känner sig tryggare och att de litar på människorna de börjar prata med.
Det som gör att Kevin får sina utbrott är när det blir bråk och ingen bryr sig i det. Om de säger ”låt dem göra upp det själv” så blir Kevin helt tokig. Det är för att när han var mindre så misshandlade hans styvfar Kevins syster Carol till döds medan Kevin tittade på utan att kunna göra något. Han sa åt sin mor att få styvfadern att sluta men hon sa till Kevin att låta dem lösa det själva. Det är därför Kevin blir så arg när ingen ingriper.
Titel: Burpojken
Burpojken handlar om en pojke som heter Kevin. Han har bott på vårdhem nästan halva sitt liv. Till en början i boken så sitter han under ett bord med stolar runt sig som ett slags skydd mot omvärlden. En dag så kommer en psykolog som heter Torey Hayden och börjar ta itu med Kevins alla problem. Man får följa Kevins utveckling i boken och den är minst sagt dramatisk.
Det första kapitlet i boken tycker jag var bra. Man blev infångad på något sätt och ville veta mer om pojken men också varför han betedde sig som han gjorde. Boken började med att hon berättade om första mötet med Kevin. Han satt och vaggade under ett bord i ett rum med sin barrikad av stolar runt sig. Hennes sätt att börja boken tycker jag var väldigt bra för att man slängs in i handlingen direkt och då är det lättare att läsa vidare. Det blir intressant från första början och jag kan själv säga att jag trodde att den här boken skulle bli mer intressant än vad jag trodde från början.
Man märker att det inte är en påhittad berättelse och att Torey har upplevt det hon berättar på riktigt. Det går inte riktigt att beskriva hur man vet det men jag tror att det beror mest på att allt som hon skriver har en förklaring och det är så verkligt. En sak som jag tycker är konstigt är hur hon kunde komma ihåg alla konversationer som Kevin och hon själv hade och sedan skriva dem i boken. Jag antar att hon inte skrev citaten ordagrant, men att hon skrev så som hon kommer ihåg att de var.
Man kan fundera på ifall det är Kevins (Burpojkens) fel att han själv är sjuk. Själv tycker jag att både hans mor och styvfar är den stora orsaken till att han blev som han blev. Det var speciellt Kevins mors fel som inte ens försvarade sin egen dotter eller ens anmälde styvfadern. Sen att hon lämnade Kevin för styvfadern gjorde det ännu värre. När man läser boken kan man verkligen känna Kevins känslor och att han bara blev lämnad och bortglömd av alla. Det orsakar att han får hemska tankar om att hämnas på sin styvfar. Under barndomen är man mycket sårbar och om man blir misshandlad och får vittna om hemska saker så kan man får stora problem i uppväxten precis som Kevin fick.
Kevins beteende är väldigt konstigt, men att han är stum tycker inte jag är så konstigt. Att han väljer att inte prata tror jag beror på många olika orsaker. Jag tror att han känner sig tryggare genom att vara tyst eftersom det är svårt att få kontakt med honom. Jag tror också att ifall han är tyst så kan han undvika att komma i trubbel och undvika hans styvfar så mycket som möjligt. Det är samma sak som den stumme mannen i Gökboet. Jag tror att han valde att vara stum för att undvika att komma i konflikter, men till slut så börjar han också prata. Det som gör att både Kevin och mannen i Gökboet börjar prata tror jag är att de känner sig tryggare och att de litar på människorna de börjar prata med.
Det som gör att Kevin får sina utbrott är när det blir bråk och ingen bryr sig i det. Om de säger ”låt dem göra upp det själv” så blir Kevin helt tokig. Det är för att när han var mindre så misshandlade hans styvfar Kevins syster Carol till döds medan Kevin tittade på utan att kunna göra något. Han sa åt sin mor att få styvfadern att sluta men hon sa till Kevin att låta dem lösa det själva. Det är därför Kevin blir så arg när ingen ingriper.
